Min första halvmara!

I går var det äntligen dags! Min första halvmara; Göteborgsvarvet.

Dagens innan så kändes det sådär. Jag hade förkylningskänningar och var rätt orolig för att jag inte skulle kunna springa. Men på lördagsmorgonen kände jag mig pigg och stark! Så jag och sambon laddade hela förmiddagen inför loppet. Hotellfrukost, lite vila, lunch och sedan iväg mot startområdet. Överallt på Göteborgs gator var det fullt med löparklädda människor! Efter inlämning av väska så var det dags för uppvärmning. Jag hade fått tips från Ida allakanträna åt vilket håll det var bra att köra uppvärmningen och en liten bit bort från startområdet så var det ganska glest mellan löparna och framförallt tomt i skogen så fritt fram att springa upp där innan start istället för att stå i de galet långa toalettköerna!

Vädret visade sig från sin bästa sida. Soligt men inte någon tryckande värme utan det kändes mest skönt! Benen kändes lätta under uppvärmningen! Efter lite jogg och fartökningar så joggade jag bort till starten. Jag hade vattenflaska och energigel som jag drack av fram till start.

20140518-144115.jpgPrecis före uppvärmningen.

Starten kändes lite otydlig, jag stod längst bak i fjärde gruppen, jag hörde inget startskott. Gick framåt mot startlinjen och tittade mig omkring, får jag starta? Började springa ett steg före starten och la mig direkt i ett tempo på ca 4:50. Det var det tempo jag höll när jag sprang 15k på Lidingö och antog med tanke på att Lidingö är så kuperat att det var ett tempo som borde fungera för mig på 21k. Kände ganska snart att jag kände mig ganska stark så jag ökade tempot lite till.

Backarna som jag hört talas som kändes okej och även Älvsborgsbron kändes bra. Mkt high fivande med hejande barn! Det var ju så pass tidigt i loppet. Första milen kändes väldigt bra. Lite strul med mobilen som jag glömt att stänga av ett alarm på. Så jag fick ta ut den ur fodralet och fippla. Det blev snooze så jag fick mecka lite till och fick till slut av alarmet. Tror inte jag tappade så mkt tid på det, och bestämde mig för att bara glömma bort den där fadäsen.

Efter en dryg mil så behövde jag lite pepp så då slog jag igång musiken. Pga av alarminsidenten så var Spotify inte längre aktivt så ut igen m telefonen ur fodralet och försöka se ngt på displayen i bländande sol och med solglasögonen på. Lyckades även denna gång att göra detta och behålla mitt tempo. Så musiken var igång och jag tyckte det hjälpte ganska mkt.

Jag drack vid varje station. Tog en mugg i farten, vek som en kant och kunde hälla i mig som från en pip! Mkt smidigt. Uppför Götaälvsbron så dansade jag nästan upp och sjöng med i musiken. Säkert störande för övriga löpare 😉 Efter 15k började det kännas ganska tungt. Pulsen kändes hög och baksida lår fick arbeta hårt. Götebors taxi som erbjöd gratis lift till målområdet om man bröt precis vid deras skylt kändes en aningens lockande, men samtidigt, det var mindre än 1/4 kvar! Bara att låta benen jobba och inte tänka så mkt. All publik på avenyn hjälpte till med alla hejarop. 17-18 km kändes nog tyngst. Jag såg inte 19kmskylten men efter att klockan indikerat 19km så var det så kort kvar så då började jag “spurta”. Kände mig stark hela vägen in i mål. När jag såg löparbanan vid Slottskogsvallen så var det nära till tårarna!

 
20140518-150717.jpgLinda lyckades fånga mig precis före målgång. Kanske inte den bästa stilen men jag ser ivf ut som att jag tar i! 

Klockan stannade på 1:40:56! Jag hade satt som mål att komma under 1:45, vilket jag kände innan att jag nog skulle kunna komma under med några minuter men eftersom det var min första halvmara så visste jag inte riktigt hur länge jag skulle orka hålla mitt tempo.

Jag kan kort sammanfatta hur tankarna gick:

1-12 km – Fy fn vad det går lätt, halvmara är min grej!
12-16 km – Okej, nu börjar det bli jobbigt!
17-19 km – Ehh, fy fn varför har jag anmält mig till Stockholm halvmara i höst?
20-21 km – Spurta spurta spurta, okej det snurrar lite men det är inte långt kvar nu.

Efter målgång hällde jag i mig en massa vatten och åt upp bananen och kexchokladen som man fick. Sedan staplade jag över en av gångbroarna och träffade där på Linda som jag hängde med fram till att min sambo också sprang i mål. Jag blev så glad när jag såg honom närma sig målområdet! Som sagt, han har inte löptränat alls lika mkt som jag och har haft ont i benen till och från så det var verkligen en bedrift för honom att springa hela vägen!

20140518-151400.jpg

Mkt nöjd!

Och på kvällen var jag inte så trött som jag trodde att jag skulle vara, visst benen kändes rätt stumma och jag hade några blåsor på högerfoten så jag haltade lite så kvällens restaurangbesök blev riktigt lyckat! Kan rekommendera Dorsia om ni har vägarna förbi Göteborg!

DH_GALLERI_Public_04

Bild lånad från Dorsia.se

 

 

Advertisements
This entry was posted in Löpning, Lopp and tagged , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Min första halvmara!

  1. storyoftes says:

    Kul att läsa om hur du upplevde loppet! Sjukt bra jobbat. Jag anade att det skulle gå så fort för dig! Vi har ju verkat ganska jämna när vi träffats. Men ville inte stressa dig genom att påtala det😉 Njut av bedriften!

    • Sara says:

      Tack, det var nog lika bra. Kändes så skönt att falla tillbaka på att det var ok att springa på 1:45 under loppet! Det funkar bäst för mig att tänka så. 🙂

  2. millal73 says:

    Härligt Sara! Grattis till en grym prestation!

  3. Anja says:

    Grattis till en superprestation! Kul läsning!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s