Något helt annat och en annan vy av Årstaviken

I tisdags mitt i ett telefonmöte fick jag ett sms från min sambo där jag svarar honom: Ring 112!   

Sambon var hemma och vabbade med vår febriga och hostiga 3-åring, han  hade även vår 5.5 åring hemma som hellre ville vara hemma med dem än att gå till förskolan. Tyra som treåringen heter fick en feberkramp som inte gav med sig.

Båda våra barn har haft feberkramper förut och speciellt storebror har haft mkt feberkramper, ett dygn hade han 8 st! Det är väldigt skrämmande och obehagligt. Barnen blir helt okontaktbara, skakar i hela kroppen, tuggar fradga, blir blåa om läpparna osv. Deras kramper har dock alltid gett med sig efter max ett par minuter. Vi hade tidigare kramphävande medicin hemma, men sedan gick den ut i datum eftersom storebrors kramper alltid slutat av sig själv och Tyras anfall har varit svagare än storebrors så vi har inte känt oss så oroliga. 

Efter mitt sms fick jag tunnelseende och förstod inte varför hon i andra änden av telefonen inte slutade prata, till slut lyckades jag avsluta samtalet och tog mina grejer, meddelade ett par kollegor och rusade hem. Då var akutbilen redan utanför porten och vår fastighetsskötare förstod nog varför jag kom rusandes och öppnade upp dörren åt mig. Tog trapporna upp och möttes av tre akutläkare/sjuksköterskor som försökte häva min dotterns krampanfall. Kläderna av (på henne) och ut på balkongen, räkning av andetag, mätning av syreupptagning osv. Ambulans på väg. I denna typ av situationer (om man nu kan säga så) börjar jag tänka praktiskt och såg till att packa ned saker till Tyra och sambon som vi snabbt bestämde skulle med i ambulansen. Det första som åkte ned var laddare till telefonen!  Efter ett par minuter kom ambulanspersonalen upp i lägenheten också. De fortsatte att försöka häva krampanfallet. Kramperna minskar ngt och vi kunde se att syresättningen fungerade. De tog sig ned till ambulansen och jag och Albin (5-åringen) blev kvar i lägenheten.

Jag slår på en film till honom och fixar rostmackor (i soffan – bara en sådan sak). Får smsrapporter från sambon hela tiden. Kramperna kommer tillbaka så de kan inte åka iväg med ambulansen utan får stå på gatan ett tag. Till slut kommer de iväg. 5 minuter senare är det på SöS och 15 personer tar hand om Tyra när hon kommer in. När krampen varat i  över 50 minuter så tar de beslut att söva henne för att häva krampen. Hon skickas till hjärnröntgen, ryggmärgsprover tas och hon sätts i respirator.  Under tiden får jag nog en miljon sms från min sambo. Varje gång jag ser att det står … i displayen så fasar jag för att han ska skriva det värsta. Jag fattar allvarligt inte hur jag hade överlevt de där timmarna om det inte funnits mobiltelefon. Fast då hade vi kanske åkt med hela familjen? Så fort som narkosen släpper lite så återkommer kramperna så de söver henne helt och skickas sedan efter många om och men med Sveriges största ambulans till KS och barnintensiven på Astrid Lindgren där. Visste ni att de bara har 8 platser på barnintensiven? Som läkaren sa där – Det är nog  inte många Stockholmare känner till att det är så det ser ut. 8 plaster! 

 Jag och Albin gick och åt på en familjerestaurang som ligger i huset bredvid och jag hade sällskap av kompisar till barnen och deras föräldrar. Konstant koll på telefonen (då hade hon inte åkt till KS ännu, så vi avakta det innan jag skulle komma in). Vi bestämde att Albin skulle får sova hos dem så att jag kunde åka till Tyra och sambon. Jag tog en taxi till KS och fick äntligen se Tyra och krama om sambon. Att se sitt barn i respirator är inget jag önskar ngn. Fy fn! Oron fanns kvar; skulle kramperna ge med sig, skulle hon få några men efter de långa kramperna? Men ändå, när jag fick se henne så kände jag mig lugnare. Efter ca 5 timmars extrem stress. De sa också att hon inte hade fått syrebrist någon gång under hela förloppet. Och barnintensiven, om vi borstar från de ofta väldigt sjuka barnen, vilket fantastiskt ställe. Flera sköterskor i rummet hela tiden. Läkare som kommer in ofta och kollar av och står och tar sig tid att prata med oss och vår oro.  Efter ett tag kommer också perspektiven – De andra barn som ligger här inne som är sjuka på riktigt, kanske aldrig kommer bli friska igen. Eller aldrig varit friska under hela sitt liv.

Någon gång efter midnatt fick vi tillgång till ett familjerum och gick oss och la oss där för att vila. Direktnummer till rummet där Tyra låg tillsammans med ett annat barn och minst en sjuksköterska hela tiden. Uppkopplad på x antal maskiner som skulle larma så fort minsta avvikelse uppstod. Hon skulle hållas sövd, så det fanns inte mkt vi kunde göra där så att säga. På ngt sätt lyckades vi sova ca 5 timmar. Ringde ett par ggr till rummet och frågade hur det läget var. Innan frukost gick vi ned och tittade till henne. Sedan frukost och efter det tog det ett EGG. De kunde inte se ngn krampaktivitet, men hon var som sagt sövd så det kunde bero på det också. Sedan började de släppa lite på ”sövningsmedicinen”. Hon började vifta på armarna och var de få sekunder hon var vaken rätt arg! 3 nålar i armarna, repiratorn, slang i näsan, kateter osv. Men de tog bort respiratorn och sedan fick hon sitta i vårt knä och vakna/somna/vakna osv. Vi blev sedan, sen em på onsdagen flyttade till barnneuroavdelningen för övervakning och avtrappning av den kramphävande medicinen. Sambon åkte för att hämta sonen på förskolan.  Hon vaknade till allt mer och började dricka vatten och jos. Hon hade noll balans och var arg! Hon ville slita av droppinfarten osv. På kvällen kunde vi kolla lite på Netflix och sambon och Albin kom och hälsade på. Sedan hade vi en natt av rätt kass sömn, sköterskor som kom in en gång i timmen. Droppmaskiner som pep på olika tider osv. Men vi levde och ”mådde bra”! 

På torsdagen fick vi information om att hon hade lunginflammation och RS. Isolering på rummet således… Superkul för ett treåring som började bli allt piggare. Men vi tog vagnen och gick en promenad utomhus efter att hon kopplats bort från droppet. Efter lunch blev vi skickade tillbaka till sös där sedan sambon fick tillbringa natten med henne. OCH nu precis fick jag sms om att de blir utskrivna! Jag ska åka och hämta dem.

 Jag väljer att inte lägga upp några bilder på Tyra från detta, men när allt hade stabiliserat sig så tog vi ett par bilder som vi kan visa henne sedan. 

Image

Bild taget från lekrummet från SöS. Utsikten från KS var inte riktigt lika fin…   Tegelväggar och motorväg. 

Om ditt barn börjar krampa mer än 30 sekunder och det är första gången, tveka inte att ringa 112 direkt! Alla har kanske inte turen att ha en ambulans på 5 minuters avstånd som vi har. Alla feberkramper bör kollas upp av läkare första gången. Men om krampen släpper direkt snabbt så behöver man inte ta en ambulans… Vi brukar lägga våra barn på sidan och se till att andningen fungerar. 

Jag känner att kroppen behöver vila efter detta, men hoppas kunna att en lugn jogg i helgen!  

Advertisements
This entry was posted in Löpning and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

24 Responses to Något helt annat och en annan vy av Årstaviken

  1. LindaKW says:

    Men herre gud, jag sitter på kontoret och tårarna rinner. Vilken j-a tur ni hade att läkarna var på plats så snabbt! Oavsett om man har erfarenhet av feberkramper eller inte (jag har inte det – “bara” RS viruset och syresättningsgrad 65% på Felix vid 3 veckors ålder men det känns smått banalt jämfört med detta!) så är ens barn det käraste man har och att se dem lida är inget man önskar någon! Skönt att läsa att ni fick den bästa hjälp man kan få och jag hoppas att T återhämtar sig snabbt! Ta hand om er och smält att ni varit mer om!! Stora kramar

  2. Men åh Sara, jag gråter när jag läser detta!!! Vilken fruktansvärd pärs!
    Alltså. Saknar ord..
    Men många många kramar till er och lilla Tyra! Härligt att hon är på bättringsvägen, ta hand om er nu, ordentligt! Krya krya! Kram!

  3. Mias Mil says:

    Åh, stackars liten! Vilken lättnad att läsa att allt gått bra till slut. Skickar över en stor kram!

  4. Så fruktansvärt! Tårar i ögonen ich tacksamhet över friska barn. Kram till dig och din familj!

  5. Vilken fruktansvärd upplevelse! Tårar i ögonen och tacksamhet över friska barn. Kram till dig och familjen!

  6. Ida says:

    Men oj, oj, oj. Stackars er! Kram till alla

  7. Linda says:

    Åhhh! Känner inte dig men åh vad jag känner med dig. Tårar i ögonen. De så älskade barnen. Må inget hända dem! Och alla barn som det faktiskt “händer nåt” med. Livet är så jävla skört ibland. Kram

  8. Clara says:

    Men fy Sara, vilken pärs! Tårarna rinner när jag läser, så underbart att de gick bra!!! Många kramar

  9. Märta von Feilitzen says:

    Å kära du/ni. Tårarna rinner nerför kinderna och jag känner den stressen och chocken du beskriver. Vilken tyr att allt efter omständigheterna gick bra. Hoppas Tyra blir piggare snart och att ni aldrig igen behöver uppleva en feberkramp. Massa kramar

  10. MarveW says:

    Finner inga ord efter att ha läst detta men gläds mer er att det gick så bra. Ta hand om familjen och se till att någon tar hand om dig med.

  11. mariasohl says:

    Men fy vad otäck. Tårarna kom här med. Skönt att det gått bra och att hon mår bättre. Kram till er

  12. Birgitta says:

    hej Sara
    Har hittat hit via Lofsan men inte sagt något innan.
    Fy tusan, det är det värsta som man kan uppleva när det händer ungarna något! Vår son satte i halsen när han var 1år. Försvann helt för oss å ändrade färg. Du undrade jag hur vi kunde bo som vi gjorde med 30 min till stan och ambulans. Han klarade sig som tur var!
    Måste kännas tryggt med ambulans så nära. Tur det gick bra för tjejen och att ni slipper uppleva detta igen.
    KRam

  13. Mikaela says:

    Tårarna rinner på mig också, usch och fy så hemskt!! Hoppas ni har kunnat hämta er något under helgen. Stor kram

  14. Ullis says:

    Men älskade vännen! Vad obehagligt. Vilken tur att det slutade väl och vad starka ni är – hela familjen, särskilt lillskruttan Tyra. All kärlek till er!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s